Jag och Kingston kom just hem efter en promenad runt Kroksjön. Kingston var lycklig och sprang runt i solen och bar pinnar, badade tassarna lite och kom då och då och hoppades få godis. Han har varit hemma mycket med mig nu och är nog på väg att bli en riktig "mattegris". I övrigt mår han bara bra. Han är ju världens bästa hund, men ibland vill man bara strypa honom... Oftast är det dock han och Johan som blir "ovänner" för han lyssnar inte lika bra på Johan. Johan säger att det beror på att jag är så ond och att Kingston är rädd för mig(Ha! Ha!), men jag skulle vilja säga att det beror på att jag är mer konsekvent. Om man ropar "kom hit" så betyder det just kom hit och inte "jag ska bara nosa lite, kissa lite och kanske se om det finns något roligare än att just komma bort till Johan". Alltså kommer Kingston oftast direkt när jag ropar, men kör med Johan lite mer. Smart boxer helt enkelt!!!
/Linda
