tisdag 1 november 2011

Kingston som enda hanhunden i huset!



Kingstons liv förändrades ju en del när vi tog bort Paso, snart 14 år gammal! Kingston och Paso var kompisar fram tills att Stina flyttade in hos oss och stökade till det. Paso blev tuff mot Kingston och Kingston, som inte tar någon skit ens från äldre hundar, försökte sticka upp. Det gick ju inte så bra och Kingston lärde sig att Paso var nummer ett. När han var borta blev det lite jobbigt ett tag. Kingston skulle plötsligt försöka bossa lite över Stina, speciellt om hon kom fram när Kingston satt med mig eller Johan. Det fick han ju lägga av med och det gjorde han också ganska direkt. När Stina löpte i år var det ju första gången han var ensam hane och från att tidigare ha ignorerat Stina under löpperioder (och gäspat och tittat åt ett annat håll så fort han såg Paso...) så var han nu "herre på täppan". Han försökte sig till och med på att yla efter henne några gånger när hon gick till jobbet. När vi var i Budapest hade vi dem på hundpensionat och just de dagarna var hon i höglöp och Kingston var helt knäckt!


Det har nog tagit lite tid för Kingston att vänja sig vid att de är två hundar och att han ändå inte får bestämma. Ha! Ha! Stina är ju lite yngre, men tik och hundra gånger snabbare än Kingston. Dock har hon vett till att inte gå fram till Kingston när han får mat. Han vaktar inte mot människor, men Stina får inte gå och stryka runt honom, vilket hon ju också lärt sig att inte göra. Det är ju skönt att vi bestämmer över dem båda:-), men det är också spännande att följa hur en "flock" förändras när en individ försvinner. Två hundar är ändå perfekt antal hundar. Tre är för mycket helt enkelt, även om jag saknar Paso ibland. Han var så gammal och klok och hittade aldrig på några hyss. Han kunde vara lös var som helst och han var mest intresserad av mig och Johan och att bara vara med. Stina och Kingston har betydligt mer motor och visst är det jättekul, men ibland slår all energi över. Det är tur att Stina jobbar och att de båda är vana vid mycket träning, både fysiskt och mentalt. Men tre hundar blir det aldrig igen...






/Linda

Inga kommentarer: